Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sterila urnor

Tankar vita som sterilitet
Ett skrik upphängt på en badrumskrok
Vissnar med hopsydda ögonlock

Sömnen hånar mig
- Som alltid
Med insikter som äter mina ben

Mina drömmar är mitt arv
Min bröstkorgs djupa törst
Efter en vilsen motorväg

De dunkar mitt huvud
Mot vita, sterila väggar
- Korridorer av avund

(Innanför mitt kranium)

Skeletten får drop in i märgen
- En hoppfull flämtande låga i relief
Mot formerna i en barndomstragedi

Persiennerna dövar världen
Ett fängelse utan tulpaner
För att eftermiddagsångest blommar bäst

Jag drömmer igen
Vacklar mellan ingenting och mitt rum
Medan väggarna andas i takt med mig

(Förmodligen rädda för att störa mig
Men de jagar fram min rastlöshet
Även om de är osynliga)

Andetagen är betryggande i rädslan
Även om de aldrig har
Fallit mig riktigt naturligt

Din kropp är en urna
En kokong för rivande naglar
- ett ekande skrik i en operationssal

Även när sommaren gror för er
Så viner tystnaden iskall
Mot kapellfönstrets oförstående blick

Obekymrade moln hånar mig
- Ovetandes om den melankoli
Som blommar på kyrkogården ikväll




Fri vers (Fri form) av Missbruksbarn
Läst 387 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-02-24 21:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Missbruksbarn