Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tistlar svajande utanför fönstret.


Mörkets känslige sitter med telefonen på tåget

Ja, jag såg honom på tåget
Precis här om dan
Med telefonen tryckt mot örat

Den där frustrerade
Vulkaniska
Dödsblicken
Rakt ut i intet
Kanske även
Fokuserande
På Målet

Utbrottet som spricker fram i ögonen

Händerna som lödkolvar för den inre vibrerande stickande energin

Knivarna redo innanför revbenen av stål

Och det vråldunkande hjärtat
Som samtidigt bara
Var en nedbränd sotfläck

Nej, den där blicken går ju verkligen inte
Att ta miste på




Prosa av vattenödla
Läst 211 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-02-26 15:10



Bookmark and Share


    ej medlem längre
att ingen kommenterat denna utmärkta dikt före mig tycker jag är konstigt.-
2018-02-27
  > Nästa text
< Föregående

vattenödla
vattenödla