Jag hatar blotta tanken på ditt ansikte
Synen i mitt inre av hur han lägrar dig
Din svällande buk
Barnskrik
Jag vill vrida en kniv långsamt genom dig
Men ät du istället dina barn ner till ben att kasta över elden i din fuktiga grotta
Patetisk är du i din ensamhet och fattigdom


Jag bor i palatset och han är min
Alltid min
Vad han än kan tänkas viska för vackra ord i ditt öra så är han min
Bunden i evighet ömsom av kärlek ömsom i bittra svek
Men han kommer inte att lämna mig


Du är galenskap
äter spädbarns kött
Jag är din syster i galenskapet

Jag kan inte släppa dig i tanken
Just därför är du aldrig välkommen

Men du är alltid här
Bunden av kärlek och bittra svek