Timmarna efter regnet, när dagen försvinner, lägger sig regnbågens färger över fälten och havet. Ljuset blir märkligt klart och ett gyllene skimmer fyller den tidiga kvällen.
Sommarbrisen från kusten smyger sig över Mölle fälad, uppför sluttningen och når hennes utsiktsplats.
Vinden andas lugn.
Solen hänger stor och glöder vattnet. Kullaberg reser sig som en blåsvart siluett i motljuset. Det är intensivt vackert.

Tanken, drunknar i solnedgångens röda smälta, övergår i ett behagligt flytande tillstånd utan begränsning.
Flyger med måsarna på hög höjd, sjunker i turbulensen, glider lätt med uppvindarna. Fyren på Kullabergs spets sticker upp som en liten, vit svamp i skymningen.
Sveper in över Skälderviken, far nära branterna på bergets norrsida. Måsarna är inte med längre. Här råder mörka skuggor och skog.
Vattnet bryter hårt mot klippväggen och låter ingen objuden komma nära.

Längre in i viken gungar de förtöjda båtarna i Arilds hamn av dyningarna som trycker in från Kattegatt. Någon står på piren längst ut.

Alla sinnen är vidöppna,
vindens smekningar, ljuset, vågornas eviga musik och alla dofter från tång och varma stenar fyller medvetandet.

Lugn, lycklig och helt närvarande reser hon sig då solen inte längre flyter på horisonten.





© Snuffa 20180228