regniga andas bergsskogar
skuggor klättrar uppför stammars
slutna kvistögon

kärrhök
lyfter

snömantlars
stjärnpärlor

skålen hon bär
den besjungna
en blodtulpan

ur ögon växer kvistar med
smaragdblad

viskningar
möter
sinnesvarsel

när dina händer omsluter mitt hjärta
skall mina ögon se klart

isarnas mättnad skimrar
genom stammars vinterkaligrafi
snövandrare blåste undan gnistrande puder
mannen skulpterar i is
en geisha med ebenholts natthår
i eldandad kimono
vakar i vinterskogen
nu mer en sidenvit häger

hon rör med blick
frasande siden säger
öva din rörelse
själen en blomma knoppas

vinteröknars blanka stränder
snö blåst till sanddyner
sanddyningar
vita med kristallgräs

doftar kanel
doftar nejlika
eldfat brinner väg

purpurhimlar skimras in i övande händer
där fingrar är penslar
kuddar med inbäddade broderier

drömmer mig
bort

ifrån såren i huden

en soldroppe
möter
given ur istapp

mina samlade tårar

en solkatt
spinner

smeker mina ögon med bärnstenshav

träden
där vid stranden

bär
smaragder

minns tigrarna
vid lotussjön

en viskning stiger upp

när dina vinterhänder
när dina vinterhänder

en fjäderpenna
skrapar arket

vinterbladets skrifter
smälter in
rör vid
hjärtats solgång
månen

spelar vibrerande strängar på en silverharpa
vinterbladet läses
av anings öga

snöfågel landar i ekens vida givarhand
rötter lindar rosenbladsband
snöfågel strör soltoner in i kronas tankerymd
rötter manar rosenorden in i vävens stigande källsvar

silversolsmoln seglar stillhet
jag ber om fridsstilla skönhet

dina vackra
vinterhänder
rör
vid

de släckta städerna där askan fuktas av tårar

tårfloden
vilken steg upp
över bredder

därur
därav

hjärtats vingar
skars
sönder

du tog mina ögon
vaggade det sargade med

dina vackra
vinterhänder