Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
utan rustning
som är jag skriven och aldrig talad. att födas på nytt på ett jordgolv och inte längre känna sitt språk. såsom där jag en gång var född av snö. levd i gråtoner avlösta av de blå. såklart det gröna sällan visat. avvisad. för länge sedan gömt under huden. för den som är född med kylan i nacken gör det aldrig enkelt. men du vet, även om blåklockor från diket blev hennes bukett den dagen i mitten av sommaren kunde det gröna aldrig riktigt fullt ut ta den platsen. för du vet, det var ju aldrig skrivet. aldrig talat. aldrig menat. så. och sen längtan. ja, den har kommit tillbaka. som en varm vind mot kroppen.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 292 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2018-03-01 17:10
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |