Som om
så märkligt
som om orden var skrivna
av mig
som om situationen var upplevd
av mig
som om det var mitt liv
på pränt
en glipa in till hur jag hade det då
en bit mörker som glider in
tar struptag
hindrar syreupptaget
jag kan inte andas
minns inte hur
vänder mig bort från löpsedlarna
jag känner dess hungriga ögon på mig
och jag hör vargarna yla från en annan tid
hjärtat hamrar i bröstet
blodet isar
jag blir slagen igen
hör mig gråta och be för mitt liv
jag står i en stad många mil ifrån
åren har gått och ändå är jag där igen
det gör ont och jag blöder
människor skyndar förbi
ingen tycks se att jag är nästintill döende
för jag är inte längre här
jag är där i löpsedlarna
där det berättas om att jag trots allt överlevde
fastän jag borde vara död
så kan jag äntligen dra efter andan
tänka på att det var då
nu är nu
jag blir ett med alla runt om mig
och jag gör som jag brukar
jag går vidare
mot ljuset