Riktar skarp:

men lever om: stökar till

som tiden vore: en virkad stig: luftmaskor

Att ha konstvärk: det: gör ont

bryta sig fri: självspricka: krackelera

Och få mail om en matberedare, när händerna är röda

– Lyssna till skrattpåsen, din looser

Tillåter: respit: när det snöar

som att vinna tid: man måste

Hon spretar med fingret för att nå knappen, samtidigt som hon vill hitta rätt vinkel. Den som är till hennes fördel. Upp med hakan, men inte för mycket och axeln måste vara i rätt position och avslappnad, hon måste vara avslappnad, det är viktigt. Ljuset är som det är, allmänt och ganska jämt, med skuggor hade det varit lättare. Hon vill för allt i världen inte verka fåfäng, men inte heller ge intryck av att hon inte bryr sig. Naturligt, ska det vara helt enkelt, eller naturligt med en touch, helst så. En bild som skall representera henne.Hon tänker på det där porträttet som Piero de la Francesca målade av Frederico da Montefeltro. Montefeltro lät sig avbildas av flera konstnärer under sin levnadstid, men det portättet som Piero de la Francesca målade är det mest kända. Han är alltid avbildad i profil och han är alltid vänd åt vänster. Han hade förlorat sitt högra öga i ett tornerspel, hans näsa hade knäckts i ett annat. Den knäckta näsan gav honom ett aristokratiskt utseende men det tomma oseende ögat ville han inte visa upp. Han var en renässansman; den allvetande / allseende mannen och då kan man inte visa upp ett blint öga, det säger sig självt. Till eftervärlden har han alltså lämnat efter sig bilden av sig, precis så han ville att den skulle vara. Hon tänker att hon skulle vilja måla ett porträtt av Frederico Montefeltro i profil vänd åt höger. Den i sig skulle bli en anakronism för hon kan inte måla som Piero de la Francesca eller som någon av de andra konstnärerna som porträtterade Frederico da Montefeltro, men det skulle kunna bli en kommentar tänker hon. En kommentar till hur vi förhåller oss till vårt yttre, vad vi vill lämna efter oss, hur vi vill bli ihågkomna.

Hon plutar med munnen, inte för mycket, det skulle framstå som att hon var desperat och det anser hon sig inte att vara, eller lite kanske, men vem behöver veta det. Solen tittar in och ger fina skuggor och hon tar en serie bilder.

Hitta nu: är ett då

slipa: tårar: ur ett minne

fyker år: över slätten

och allt är vitt: slunga ut

och börja: om