Det var en perfekt dag.


Snön som omfamnade solstrålarna och gav intrycket av att stjärnorna hade färdats ner till jorden för att vägleda oss i våra nästa steg,
såsom du brukade göra.
Kylan, nästan smärtsam men uppfriskande under en blå himmel.


De frågade mig hur jag kunde sjunga för dig den dagen - dagen vi var tvungna att be dig om ett sista farväl.
Abuelita, jag vill berätta för dig att det hade varit omöjligt utan minnet av din styrka och envishet som jag delvis bär med mig i arv. Och den dagen var perfekt farmor, förutom den öronbedövande tystnaden av din frånvaro.


Amor, siempre