Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Numera känns sjöar som förut vågtopp mötet i skum belysning. Vad som förr kunde ta form i illa belysning krävde nu än mera omsorger och tid. Det en inte gärna har, ens om den långa vintern till slut skulle spricka upp i vår.


Domens behag





Jag vet inte då den tiden kom, inte nu längre, den smög sig nog på. Som en rutin som behövde byta spår, byta däck, från övre däck eller kabyssen ned till kojer under däck. Det som lät sig göras på ett ställe i hamnen, mot en eller annan vägg, som möjligt vilt och passionerat, lät sig inte göra längre ju mer tiden led. Efter hand blev det helt enkelt en säng och även om tröttheten verkade kunna lägga ut från land och hissa eller reva seglen. Det ena som verkade blåsa upp till storm i en som ledares vals var just en mer horisontell ställning. Borta var rosen mellan tänderna och dagarna med strandhugg och plötslig jakt mellan kobbar eller på skär. Med ålderns rätt blev jakten och leken ett bleknande minne och även älskogen kändes efteråt som en genom passerad mer eller mindre mangel och hård med nödvändig väg till framgång och en smula gemenskap.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 290 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-03-03 08:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP