Vem var det jag såg när jag blundade och minns
gårdagens hesa whiskeyröst, som naglar mot griffeltavlan?
Vem vet. Kanske var det jag själv.
Lurpassade bakom ridå av utblommad näckrosdamm.
Förevigt förlorad i din blick med färg av murgröna.
Du andas in livets skönhet och skörhet.
Det vill även jag.
Men allt jag andas in är viskningar från främlingen
som försvann.
Barfota.