Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det första sveket och därtill lämna mig aldrig mer



Den lilla flickan med plufsig mage och rufsigt hår
Den första kärleken
Exstasen i steget
all förväntan


Sveket i outhärdlighet

Bortvald
Frånstött


Ensamhet
I flera år denna ekande ensamhet
Att inte vara värd vänskap
Att inte få höra till

Du får behandla mig hur du vill
Bara du stannar hos mig

Du behöver aldrig ge mig blickar av kärlek
Bara du stannar här

Jag kan vika min värld dubbel för din skull
Flera gånger om dubbel

För sorgen ligger så stor som ett sjunket vrak på botten av vår relation

Du behöver inte ge mig respekt och närhet
Det går bra att du spelar teater för min skull
Jag tar gärna emot dina projektioner av otillräcklighet
De passar mig som hand i hanske
År efter år av spelet gav för handen
att vraket inte kunde bärgas

Jag lever gärna i vår ofullkomlighet

Men lämna mig inte ensam med tomheten
i alla dessa år




Fri vers (Prosapoesi) av Hannadraken
Läst 325 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-03-05 08:56



Bookmark and Share


    ej medlem längre
bra om utanförskap heter det. dumma mig.
2018-03-05

    ej medlem längre
frän text med smak av offerkofta.
2018-03-05
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken