I sin fängelsecell leker han Grekland
försöker få bouzoukin att följa
till Pélagos, till Nisoi
kanske hela vägen
till uppgående solen

På cellens väggar hänger hans målningar
med färger från tider han glömt
Kom till mig, sjunger han
och bouzoukin lyder
för ett ögonblick

Så tystnar allt och leken är slut
Genom fönstergluggen ser han
hur ljuset blir starkare
Det lyser bort hans drömmar
och lekar, lyser bort hans kropp
Till sist är själen allt som finns