Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bubblor, fiktioner och svart kåda i Ingenmansland


Med vingar av eld och klor av stål.
I de stupade krigarnas hall seglar min rotlösa själ. Pelargonerna brinner som en luftballong i morgonbrisen nu. Där liksom svävar min fylgia obändig i väntan på att syret äntligen skall ta slut. De talar om Nabal, vars hjärta blev dött i hans bröst, om blodiga ritualer och den försvunna staden Golkonda. Arkebusera Tingeling med dess fördärvliga stoft. Det får mig ändå inte att flyga.

Oupphörligt förvandlas mitt väsen till en glödande lerklump. Som illitterata barn, ovetandes om tillvarons bryderi, blåser vi ut fåniga såpbubblor i Landet Ingenstans. Marsmallowsmolnen strössel pissar i själva verket ut akromatiska likrester.
Vassa molnstråk av bark och kåda fyller min käft. Narkissos hånler. Regnbågens prisma ramar in min själ i skogsdistriktets tarmvred.

Naken och blodig sliter de fallna krigarna av min hud och lovprisar herren mina fjädrar. Men det är försent, Djinn har mig redan i sitt gasmoln. Förpassad till mörka vrår i hjärtats förmak och förtorkad i bobunpestens monument. Brinner och bränner i svinets sekret. Piskas sårig och trött. I jakt på ett tidevarv spelar Lilith sin dödssonett. När skall du lösa Pinot Noirs gåta?
Au revoir, patetiska papillon. Slicka mina revben, garrotera min förpestade uterus.




Övriga genrer av Kråkelbarnet
Läst 436 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-03-06 10:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kråkelbarnet
Kråkelbarnet