Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dimension

Livet kan vara en enda röra,
Ett tag kan man bara se mörker, ingen framtid inget ljus,
Varje person du träffar ger ett speciellt avtryck i dig,
Bra eller dåligt,
I de flesta fall är det bara ytligt och värdelöst,
Men ibland kan du hitta de där guldkornen,
som verkligen ställer upp och fyller upp ditt halvtomma glas.
Det lilla kornet behöver kanske inte ens säga något utan bara finns där,
Men alla relationer blir i slutändan upplösta som en brustablett mot en bakfylla.
Det är just då det är jobbigt,
du jagar efter nya.
Men om det tar slut då?
Vad gör vi då?
Vänder vi oss om och lägger oss ner eller hoppas in i det sista på det nya kornet?
När du förlorat allt, orkar du verkligen skaka sanden till du ser guldkornet igen?
Eller ska vi bara lägga oss ner och gå in i ekor hjulet och låta vardagen rulla?
Vara som alla de andra ytliga vi möter som inte sätter avtryck i andra.
Var det egentligen så vi var skapta att vara?
Svaret finns inte hos mig.
Det finns någon annanstans,
Personligen,
Hoppas jag att det finns en annan dimension där någon ser ut som jag,
är som jag, och har någon som älskar precis som jag.
Då skulle all min smärta i den här dimensionen vara värt allt.
All smärta, alla tårar och alla brustna hjärtan.
Jag väljer att tro så, då kan jag se det lilla ljuset igen.




Prosa av Marras93
Läst 197 gånger
Publicerad 2018-03-06 19:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marras93