Du lade dig ner på marken och andades ut, trött
på att sova men utan ork att vara vaken, du slog
ditt huvud mot vägen för att få rösterna i ditt huvud
att sluta säga åt dig att du förtjänar att dö, du rökte
en cigarett trots att du visste att det inte skulle
hjälpa. Såg hoppet glöda och bli till aska i ett
askfat lika överfyllt som ditt huvud.
"Det är inte rätt." Tänkte du och vände dig om
i sängen igen oförmögen att skaka av dig känslan
av att allting bara är en dröm och att du en dag
skall vakna upp igen men allting ser för realistiskt
ut för att du skall behålla denna orationella tankebana.

Gatan nedanför hade ryggen fri, du svalde glädjen
med ett glas vatten och dansade omkring i dina egna
känslor ett tag. Ingenting kändes för bra för att vara
sant för att allting var för dåligt för att det skulle vara roligt.

Du kunde inte ens skratta åt att allting var åt helvete
något mera, inte ens knarket var roligt längre. Du skrev
en dikt om att allting skulle bli bra men du visste att
du kämpade med att förändra himlavalvets gång och
du hade inte nog med yxskaft för att ta sönder allt det
som hänt vilket du ville göra ogjort.

Du minns att ni lyssnade på Kent, det var den där
sommaren då den gick på radion konstant, din mamma
lyssnade alltid på ljudbok. När du var tonåring så
kunde du Män som hatar kvinnor utantill, ni var
på väg till en gräsplätt där ni kunde dricka kaffe
att doppa kakor i. Mamma hade kaffe i mjölken
och det är därför du blev retad av dina vänner
när du själv började dricka det hundra åt senare.