I en stad i ett land där du kan finna olika världar
Där växte vi alla till det vi är idag
Då höll vi varandra om ryggen i vårt lägenhetshus
vår gård var vårt land vi värderar vårt grus
Vi ristade meddelanden i bänken i parken
Meddelade generationer om hur vår liv såg ut
Vi visade med det att vi aldrig tar slut
Vi var då de barn som idag
kastar sten på polisen men aldrig flyr stan

Vi expanderar vår land ner till centrum
Vi byter vapen från sten till cigaretter
Vi byter vapen från fotboll till slagsmål
Vi säljer oss för en påse i tystnad
respekten finns kvar för vi känner smärtan tillsammans

Kaotiska kvarter som vi lever i
Vi lärde oss skrämmas av blinkande sken

Äldre killar visar vägen
Vår Messias hade pengar och glock

Våra föräldrar hade aldrig chansen att rädda oss
Orkaner som oss kan inte räddas förstås

Det visste alla redan från start
Men ingen berättade för oss förr än senare
Vi var äldre då och oförstående
Om varför vi blev lämnade här
När alla andra tog sig iväg åt de håll de fann rätt
Och tårar hjälper inte mot allt
Det hade vi lärt oss sedan länge
Ytan slipades med tiden
Och vi gled ur greppet på alla som ville hjälpa
För om de bara hade läst på parkbänken
Hade de lärt sig nu
Att man kan inte rädda någon
Som man aldrig lärt leva