Jag tog din hand
När vi låg på rygg i din pojksäng
Axel mot axel
Arm mot arm
Så ville jag bara rädda dig från ondskan
Som jag hela tiden bjuder in

Allt du har kommer jag ta sönder
Oskuldsfull kommer inte ens du vara
När jag sett till att du svikit, sårat, dödat
Sanningen är att tragedi och ensamhet
Inte är så långt borta som du alltid trott
Förlåt för att jag visade det för dig
Med alla piller och linor du aldrig tog

Med månens ljus
Mot våra ansikten
Berättade jag för dig
Att sanningen inte är vacker
Att den aldrig någonsin varit
Att den heller aldrig kommer bli

Du hade nog insett det då
Eller kanske var det första gången
Du såg en nål
Eller kanske var det då
När drogerna tog någon nära
Eller när du såg
Hur hårt man kan falla
Trots att man inte klättrar så högt

Oavsett vad så kände du min hand
Dess värme gav tecken
Om hur livet går vidare
Trots att ingenting blir som man tänkt sig
Mörkret omsluter våra ansikten
Och tårar som rinner kan vara en hemlighet
Som stannar mellan våra slutna ögon
Hos nedkylda själar
I nittio-sängar