Jag har ett ställe i skogen
där jag alltid stannar till
Det är en liten ravin
där nedfallna träd
ligger huller om buller

Under alla träd
rinner en bäck
om sommaren är den nästan
osynlig
på våren som en liten fors
mitt i ett vitsippshav
men på vintern kan den bara anas
som ett porlande under isen

När det känns tungt
och jag blivit kantstött av livet
tar jag mig dit upp
står vid kanten av ravinen
bara lyssnar till fågelkvitter
skogens sus eller tystnad

Mina bekymmer får rinna vidare
med bäcken
längre och längre genom skogen
så småningom blir den till en å
som rinner ut i en sjö
bekymren löses upp och försvinner
i vattnet

Sorgen lämnar jag efter mig
den hänger kvar i träden
när jag går tillbaka ner mot
livet och vardagen igen
är jag renad och tröstad
jag mår bra igen ...