Jag och mamma pratar ofta om döden. Det är lite säkert att prata om. Vi ska alla den vägen vandra, du vet.

Mamma älskar "Air", Bach. Jag säger att den har blivit deprimerande av att ha blivit använd som begravningsmusik. Mamma säger att hon är död! Jag ska vara deprimerad då! Vi skrattar.

Jag säger att jag svär att hemsöka den som har svart på min begravning. Mamma tycker jag är konstig. Jo, jag ska ha en kvantfysiker som begravningsförättare också. Han ska förklara lite om hur energi funkar. Då kanske folk förstår att döden är bara ett nytt äventyr. Mamma tycker inte det låter kul att vara död.

- Har du så jävla kul nu då? Undrar jag

- I och för sig inte, säger hon. Ska faktiskt bli skönt att slippa. Men inte Du! Du har för många som behöver dig!

- Ja, mamma. Jag vet. Jag kommer sen.

- Då! Ska vi ha kul! Säger hon