Jag läste någonstans att vi människor består av så mycket vatten, att vi egentligen bara är gurkor med ångest.

Men har gurkor ångest?
Vad tänker dom i så fall?

Citat gurkan:

"Undrar om jag har fått tillräckligt mycket sol och näring.
Man vill ju va konkurrenskraftig!
Söt och saftig, som dom andra gurkorna.
Man vill ju inte va torr, liksom.
Och besk.
Vad ska hända med mig?
Ska jag skivas och läggas på mackan?
Eller ska jag rivas till en god tzatziki?
Tänk om jag kommer till nån som inte kan laga mat?
Eller nån som glömmer bort mig.
Så jag ruttnar.
Jag har hört, att en del skalas.
För att komma åt det goda på insidan.
Det vore trevligt!
Nån som verkligen uppskattar mig.
Det är svårt, att ligga här i grönsaksdisken och spekulera.
Det känns lite ovisst, liksom.
Men vad ska man göra, annat än att vänta och se."

Slut citat

Det låter väl logiskt

Jag är nog en gurka