-”Om du är snäll - ej längre sur
ska jag läsa ur en bok
om en skum figur och vilda djur
och en gumma som var klok”:

Den gången växte det en skog
vid en äng för länge sen
där månen vandrade och log,
där hade hon sitt hem

-”Va menas me att månen ler?
Den skrattar? Eller vad?”

- ”Att människor på himlen ser
en gubbe som är glad”

När dagen gått och blivit natt,
det hände denna gång,
att gumman saknade sin katt
och sjöng en vacker sång:

”Sebastian! Sebastian!”
(För katten hette så)
”Jag minns så ofta hur du spann,
kom hem igen och få
en skål med mjölk,
ett fat med smör
och tio långa kel”

-Att katten ändå inte hör
är inte gummans fel!

Långt bortom bergens höga rygg
där bodde det en man
som var så ful, så hemsk och stygg
Krumbuktel hette han

-"Inte som en måne då!
En gubbe som e glad?"

-"Nä William,
säkert mera grå
och ensam i sin stad"

Han var en karl av värsta sort
som kunde trolleri
och älskade att röva bort
folks husdjur med magi

Av trollkarlen, en vacker dag,
Sebastian i skräck,
skulle gå på promenad,
blev fångad i en säck

Nu satt han jamande bakom
ett galler och en mur
med hundra andra katter som
infångats i en bur

”Nu kommer jag med ett förslag”,
sa William mitt i allt:
-”Låt alla fajtas i ett slag!
Me laser överallt!”

-”Krumbuktel kanske allra mest
uppskattar alla djur?
Och gumman kanske är en best?"

-"En drake! Eller hur?!"

Från skogen hördes nu ett vrål
där besten räckte fram
från munnen tändes det ett bål
så hela ängen brann

Hon såg så vek och skröplig ut
med gapet utan bett
men slukade, mitt i ett tjut
minst tio katter lätt

Besten visste inte om,
varken hörde eller såg
att Sebastian, Krumbuktel kom
åkande på ett tåg

-"Ett tåg?
Haha, ja, det är kul!
Vilken fantasi du har!"

-"Ett tåg me hundratusen hjul!"

-"Berätta vart de far!"

-"Dom sköt me laservapen ju!"

-"Så fort de for förbi?"

-"Tills drakens mage sprack itu!
Me alla katter i!"

-"Och alla små och stora djur
befriade sprang ut?
Det är väl ändå ganska tur
att sagan nu är slut?"

-”Men pappa! Va?
Va hände sen?”
sa William i protest
-”Ble gumman inte snäll igen?"
och frågade härnäst:
-”Du lova ju att läsa klart!
Du sa att hon va klok!
Va var de då som va så smart
me henne i din bok?”