du spökar inatt,
igen
under huden
ett handavtryck på bröstet
en materia av saknad
en fysiskhet skapad av
brist

jag älskade hela mig med dig
mitt liv var på riktigt i ditt synfält
nu smakar luften konstigt
som om du tog syre och vår när du gick

jag väcker hela världen
mitt ont svämmar över
du river i mig
jag vrålar fast
ingen hör

nu är nätterna eoner
min säng är för stor för mig
mitt hjärta är för tomt för mig
jag är van att ha någon att hålla

fast det var så lång tid sedan
blöder du ur porerna
jag river av hårbotten
luskammar allt med mig, alla centimetrar
skrubbar hud röd för att äntligen,
kanske
vara min egen
ren från
allt jag älskade med dig

ändå...
du leker under mina ögonlock
jag går vidare med fotboja
spännband över midjan
någon gång fastnade jag i boomerangens luftdrag
och jag kommer inte ur