Jag äter Psykosmedicin!
Kanske ett tabu, att prata om sina sjukdomar, kanske också om sina mediciner!?
Men ärligheten varar längst, (Bjuder den på en god stämning? Undrar jag dock)
Kanske inte för mig att besvara, utan jag fortsätter....

Varför vill jag prata om mina mediciner?
Varför vill jag prata om mina sjukdomar?
Det kanske du undrar!?

Det finns en känsla , som jag inte kan bli av med!
Men den kommer alltmer sällan, än ofta, som förr!
Varför ältar jag?
Varför skriver min inre kritiker, som aldrig förr?
Varför motsäger jag mig själv?

Vad är det då för känsla som jag inte kan bli av med!
Idag, bör tilläggas! Men om jag inte tar mig ur denna orkanlika tanke med känslor, så kommer mitt liv inte vidare! Inte så att jag dör! Bara att jag inte får mitt mest fantastiska liv!

Vad är det för orkanlika tanke och känslor, som jag pratar om?
Ännu har jag inte talat om dem, med en enda rad...
Okej, nu kör vi!

Jag vaknade!
Trött som Faan!
Tänkte på tröttheten, i märg och ben...
Inte så farligt...
Men den stril av tankar och känslor som sedan åtföljdes var;
"Du kan inte göra något idag, du kommer att vara liggandes i sängen, och du kommer att vara sjuk. Tröttheten är sjukdom, du kan inte få för dig att göra någonting, och om du försöker, så går det inte!"
Jag undrar om dessa känslor har med min psykossjukdom att göra, fastän jag äter medicin för den?
Och enda botemedlet hittills, mot dessa tankar, orkanlika känslor, för de gör som sagt ; "They hit you hard"! Är att låta tiden gå, så att psykos-sanden, i detta timglas, som är min hjärna... Rinner ut!
Varför har du inget svar/ försvar mot dessa tankar när de kommer; För att jag håller med dem, sedan är jag otillbörligen förlorad! Lider skeppsbrott! Tills sanden i hjärnan/ timglaset rinner ut!