Nu har fukten börjat
att smälta in

Och allt liv börjat
Vakna ur sin sömndröm
med de som överlevt

Det är Vårens hjärta
som slår med
försiktiga pulsslag

I den ystert
porlande bäcken

Och Johannes
I sin stuga vid
Hallsberg går ut

Till strålande sol
och senvinter
smältande skare

Att bränna bort
Svamp o mögel
angripna fruktgrenar
och kvistar

Rester av de friskt
Beskärda

Läggs i prydliga högar
för rådjur o harar
att smaka av

Den gamle hortonomen
Har varit med förr

Men är lika lycklig att få uppleva
den kommande Sommarens
födslovåndor i sin trädgård

För han vet att naturens
gemenskap i tillvaron

Är det som skänker glädje för
honom fastän på äldre dagar
med allt styvare ben.