Inte är det mareld

eller pärlor

som lyser likväl

skimrar vitaste

skuggor i blått


Inte är det irrbloss

eller pärtor

på heden ändock

skymtas virvlande

gnistor runt kärr


Snart lättar tak

den på blueshängda

sången om dolda

små skrymslen och

trycket inifrån


Ut svävar lust

när två skuggor

slår följe mot

erotikons höjder

så spöklikt graciöst