En näve Imovane
I en trappuppgång
där sov du i natt
musklerna värkte
en stund utan glöd
regnet där utanför
snart blir det så kallt
kunderna väntar
förnödenhetens bröd
I ett källarförråd
kom de och gick
männen vek med ögat
trodde att ingen såg
du spelade teater
en scen utan mask
själen den blottades
där melankolin låg
I vita korridorer
sökte du tryggheten
ingen ville lyssna
bara vita tabletter
du ville ha beröring
hjälp för svårmod
hjärtat värker
och tårarna skvätter
På ett slitet hotell
där kan du vila
en näve Imovane
sömnen behaglig
ro för själslivet
inga flera krav
resan till himmelen
rofylldhet du fått