I landet Morikarien kan ljuset inte reflekteras, Inte ens i singulära prismor kan våglängder följas. Havet har krossat kyrkans torn så att organisten bara har en enda ton att spela. Människor bär masker utan färg. Kungen basunerar om mat till alla men kontraktionen i drottningens vagina är så stark att varje liv pulvriseras till substans utan kemisk sammansättning.

Bortom haven bredvid ligger landet Mimistorien Där går solen aldrig ner och blommorna behöver aldrig vissna. Fåglarna sjunger sorglöst. Där lever inga människor, bara änglar som saknar vingar och dansar i skor gjorda av guld. Ljuset bryts i vattenkaskader som slungar tungor av lycka till alla som vill vara med.

Min uppgift som skeppare på havet är att inte kasta ankar vid någon av dessa. Jag måste lita på den karta och kompass - som jag fick av pappa.