Du tog uppmaningen bokstavligt
stängde dörren och lät månens spår
gå bredvid.
Torget kommer till dig igen
det regnvåta och ljuden
hon har.
Dagens föreställning
är över. Tiden, tanken är fri.
Och nattens växter gror, blomstrar, slår ut.
Ljuset från basilikan
lugnar dig.
“Du borde gå i trädgårdarna i Suzhou.” hör du igen så du går, förbi poetens verk, onda blommor och en gudomlig komedi.
Bortom stängsel, första kretsen och du söker dig fram till
en pagod och går upp.
Vinden drar genom dörrar och fönster. En doft av
färska gröna ärtor flyr tanken.
Doften tar dig in och ur nattens
trappsteg och flygbladen slår ut sina ord
och allt blir svartvitt.
Framtiden väsnas likt brownskt brus och du stannar
upp framför den blommande lotusen.
Staden tystnar, klär sakta av sig ett klädesplagg
i varje kvarter.
Månskärans snittblommor droppar från
träden ner på din hand
och i ett ensamt skall ner på pistillen.