Nya avtryck ger svaga hintar om fingrars värkande beröring
Sakta löser du upp snårig ångest och lösgör fria andetagets utrymme
Var i hålrummet fäster varm choklad?
Har du redan anlänt obemärkt i förskingring?
I skymning märks den verkan obetydlig
Blott känslan är förändrad
Ett tomt eko minner mig om svunnen längtan som jag sedan länge glömt bort
Dina ord under lakansväv sjuder som vattendroppar mot min hud
Du lösgör ej längre obetydliga ljud utan närmar dig botten av där jag förvarar mig själv