varje gång jag inte kan skratta förbannar jag mig själv
varje gång jag skrattar hatar jag mig själv
jag får inte må dåligt
jag får inte vara glad
plåstren avlöser varandra
men istället för fem så två
istället för fingrar i halsen så pommes frites
jag vaknar till liv, skriver brev till min duva
smeknamnet som var ett skämt
ett skämt som blivit vackert
jag ser dig flyktigt bakom gardiner
jag har aldrig på riktigt varit kär, jag har bara varit sjuk
det är sorgligt
jag ligger några år efter, jag har aldrig varit tonåring
men jag ska ta ikapp det nu
jag ska omfamna livet
leva det
jag måste bara lista ut hur man gör först