Bristen på respekt mellan oss blir tydlig när du påstår att jag knullar löjligt dramatiskt och självupptaget. Det är klart jag reagerar med bestörtning, innan jag påpekar att du är jävligt bitter även när du sitter överst och hoppar som en fartblind poet efter ännu ett nödrim.

Vi beslutar oss för att gå i parterapi, eftersom vi innerst inne vet hur mycket kärlek vi vill dela med varandra. Det är bara det att den psykologiska samtalspartnern tycker att vi verkar ha fantastiskt kul hemma, sätter sig under skrivbordet och jamar som en katt.

Jag vill inte ha några husdjur, aldrig i hela livet och du är dessutom allergisk, men du påstår att det här kommer förändra oss för alltid. Ja, tänk vad fint med en Freud som ligger bredvid sängen, jamar då vi försöker reda ut hur vi ska knulla på samma vis.

_______