Gråskala
orden är ett ösregn som smattrar
över himmelsblå lår
viskningar som virvelvindar i mitt hår
himlastormande fågelspår
i det stockholmska snöslasket
dagdrömda ljusglimtar slocknar
solnedgångsångest
himlar med ögonen i kuddens mörker
och gryningen är grå
som silvertejpen runt mina handleder
håller mig samman
vad ledde mig in
på dessa jävla villovägar
kärleken är ett djupt sår och du kysser
dom röda strimmorna till ärrvävnad
jag är färglös
letar febrilt efter vattenfärger
att droppa över mina nerver
vill måla om mina tankar
tänker på gräset som inte är
grönare någonstans
påfågelkraft - förvandla mig
det är lika visset överallt
ser i gråskala
en regnbåge utan färg