det regnar sorg från himlen över Sverige. det blåser upp till orkan.vi står ännu mitt i ögat och ser inte, förstår inte, kan inte ta in förödelsen som pågår utanför vår innersta cirkel.

vi är förblindade av den sammandragna pupillen.

Vi som (fortfarande, faktiskt!) är ett rikt land tappar den viktigaste rikedomen. Ödmjukhet. Mänsklighet. Kärlek.”