I tusen miljoner år är det ensamma lika ensamt som nu. När allt flödar kan det inte annat än att rinna över. Jag kommer tillbaka till de onda vanorna och händer och inga blickar. Jag har förlorat alla mina vänner genom tankar men tankar är det enda jag har kvar när allt annat gått sönder. I en annan tid för en annan ensammare figur fanns det fler lösningar än de jag ser för mig idag. På en dag lika vacker som idag kommer jag falla för att möta dig med den allra dödligaste kyssen. Men om det extraordinära hade återkommit hade jag dött. Fullmånar och rödvin har en speciell plats i mig nu även om jag hade kunnat fylla den platsen med något starkare. Insomnia på hög nivå, men ibland är det omöjligt och så kommer det alltid vara. Jag är tyst om mitt liv för mer än det kan jag inte vara. Öppna dig säkert för någon men de är de som dör med allt du sagt. Kommer någon få se det du gjorde och du är ingen mer än ingen alls.