~~*~~

Ohh…

Solljus min älskade Kära…
låt mig vara Din skuggvinges
smek

Din transparenta tvillingsjäl
Ditt hjärtas serenad

på min taggströdda vandringsstig
med korpprydd stav
av svart ebenholtsträ

här bland Jordelivets strid
larm och rök

tills jag en dag friges från Varats
stoftsky

blir en Andens virvlande våg
på oändlighetens glittrande hav

väckt ur mina heta drömmars
grav


Jag gungades in i ett gyllene
Kosmiskt moln av solcorona

där min älskade räckte mig
sin flammande hand

hon föddes fjärran i Universum
bland små soleldar av fusionsenergi

där vi alla en gång var Ett

sändes åter till Jorden
för att lära oss

vad äkta Kärlek
och sann Visdom är…


Mina segel…

sväller till ett svanskepp av ömhet

seglar alla världshaven kring

med solen som fyller seglen

fyller Din inre katedral med lek och spring

jag behöver inte längre vänta på min
Jordiska vän

på Kärlek på stranden av vildhallonsnår

den är bara vår i en Evig underbar Vår

bara Din o Min

Käraste...


Lotsa Din gyllene gondol

mot vårt överjordiska mål

där fixstjärnor pulserar
med magiskt skimrande sken

med Evigt Dagljus

där timmen aldrig blir sen


Åhhh…

Du Helgade Helios
mina tankars gud och brud
skapad av Alltets Gudomlige Mästare

min tankesnäcka viskar ohörbara frågor
till Ditt hjärtas flammande portal

kom...

bränn ner min vardagsgråa aska
av lågan bländvit ren
i svarta marmorsarkofagen

till tusenårig rödutsirad rosendröm
och sömn

tills Himlakyssen väcker mig
vid gryningsdaggens smaragdaura

till Evigt Kärleksljus med Dig
i Kosmos oändliga gnistrande
stjärnarkipelag…

mitt Allt


SOLEN


i nollpunktsbältets


mitt

JAG



DU



VI…

~~*~~

© Bo Himmelsbåge

Egen bild: ”Soluppgång ur Havet”
vid Bjärekusten, Segelstorp,
nordvästra Skåne, febr. 2018.