kärleken tar ingen hänsyn
den tänker bara på sig själv
utan några tankar på någon annan än sig själv
den är inte ensam, den jagar i flock
kärleken går över lik
och går förbi det likgiltiga
skriker i sin ensamhet och talar mjukt i sällskap
hänsynslösheten, det är väl ändå det som vi uppskattar mest hos kärleken?
den frågar inte om lov, den tar plats och bjuder in sig själv och stannar så länge den själv vill
visst kan vi krusa den och bjuda på skådebröd för att få den att stanna ett tag till men när den har bestämt sig så flyttar den ovillkorligen ut
ingen kan tvinga den kvar
besittningsrätten är svag, eller snarare helt obefintlig
jag är glad så länge jag får finnas mitt i dess hänsynslöshet.
- låt mig stanna
tänker jag och väntar in flocken