Känns som om jag går på en sandstrand, vågorna rullar in i en fin rytm.
Barfota med stor möda tar jag mig fram, det blir djupa spår.

Ser en båt där ute på havet, men kan ana ändå att den rör sig bort.
Några fåglar slåss om ett byte, de är så vildsinta mot varandra.

Jag kämpar på framåt i sanden, kommer fram till några stenar.
Det ser ut som om de är utlagda efter ett speciellt mönster.

Sjunker ner på stenen som ser mest inbjudande ut.
I samma ögonblick skingras molnen och solen bryter igenom.

En tyst minut, en tyst minut.
Jag är!