Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

partikelhjärtat


jag vill minnas att jag önskade mig barnsben innan fostermagen sinade till ett forcerande mörker, innan jag föll in i drömmen där isarna brann i blodet för att frysa värken runt hjärtat, och jag tyckte mig känna dina armar runtom mig när jorden vek sig under mina fötter, när tomheten virvlade runt som torra hudflagor under den rödrosa himmelen som skulle beskrivits som vacker av dom som lärt sig leva under jorden




Fri vers av Johanna L.
Läst 342 gånger och applåderad av 36 personer
Publicerad 2018-03-26 13:12



Bookmark and Share


    ej medlem längre
jag har försökt att leva ovanför jorden. men ingen övning. straight edge. förfärligt. tillbaks? alltför långt fall vid det här stället.
2018-10-07

  Engel
Visst är det fantastiskt att det i slutändan kan bli ord, så själfulla och estetiska, av de partiklar som flutit samman till en kropp. En människokropp.

Och så det vi förlorat.
2018-09-02

  Solstrale/ Eva Åberg VIP
Smaragd-bra liksom en ädelsten att åldras med... Bokmärker därför!
2018-04-24

  kerstin skriver VIP
fantastiskt uttryck som krafsar sig in under skinnet. detta är rubin!
2018-03-31

  Stisse
Du skriver så att det värker i hjärtat. Starka bilder som berör på djupet. Stor poesi som skakar om.
2018-03-29

  Melona
Oj, vad bra du skriver. Hjärtnära, hudlöst och skimrande!
2018-03-27

  the wildcat VIP
att leva i skymundan skriver du bra
fina liknelser
tomheten torra hudflagor
leva under jorden

helt införstådd med soluppgång/nedgång är vacker
även för den som lever under jorden.

2018-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Johanna L.
Johanna L.