flödder
kvällarna blir ljusare
men jag blir mörkare
apatin blir min frälsare
för att skjuta upp kraschen
och jag är benzad igen
trots att jag lovar henne
varje gång vi ses
att jag ska ta det lugnt nu
säger upp kontakten
med vården och kranen
för att jag gör bort mig
gång på gång
orden från dem båda
låter likadant i mina öron
endast sömnen kan rädda mig nu
lurar i mig själv alla lögner
om att jag kommer ta mig här ifrån
men
så länge solen lyser
på denna fördömda stad
så slocknar framtidsutsikterna
och även minnena från bättre dagar
bleknar och blir till historier
för de som inte va med
som sitter här nu och stirrar ut
precis som jag och alla vänner
som är döda inombords
klassar mitt missbruk som dekadens
och att göra världen till en bättre plats
är svårt när man blir motarbetad
av allting som man inte kan skala av
tio dagar av stress
blir till tre timmar stess
och bättre än så
får vi det nog aldrig
träffar olika folk med samma historia
fastnar i dem som blev slagna
de som sett folk försvinna
de som hört ett sista andetag i en telefon
upplevde alla årstider
i en dvala
men vaknade när du somnade
och insåg att de brände
allt jag blivit med dig
vem ska berätta
att jag är en fantastisk person
nu?
vem ska berätta
hur man klarar livet
när man bryter samman
om
och om igen
vill inte ta ställning till något
för det är då man blir tom
alla åsikter man kommer ha
kommer endast skapa ilska
och kommer ni klara det då?