Låt honom kyssa mig

med kyssar av sin mun,

för din kärlek

är ljuvare än vin...


Kungen tar mig

med in

i sina kammare


för kärleken är stark som döden,

och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket


Dess glöd är som eldsglöd, en HERRENS låga


Hans vänstra arm vilar under mitt huvud

och med sin högra hand smeker han mig...


Oroa inte kärleken, väck den inte

förrän den själv så vill


Hur kan man motstå

en sådan kärlek?


Hur är det möjligt

att medvetet

vända sig bort

från den?


Sedan jag kom in i den

vill jag ingenting annat

än stanna kvar där


och jag frågar efter

inget annat

på jorden


https://www.poeter.se/Las+Text?textId=2131943