de betande

i lä av ekar

följer morgonglöd

nattvakare tände ringens eld

värmer de sjunkna axlarnas

modfällda

tyngd

se

djupare in i den

stelnade formen

släpp

isarnas gördel

de

du

lindat runt midjan

böj huvudet

ditt

in till

kammaren

ser du

koltrasten sjunga

i eldens svarande vilja

hjärta

du vackra

sol

granen med skimmerljus

med änglahår

vacker är du i minnesskogen

bergshår

flödande isstillhet

allt med inomliv

hon lägger sitt hjärta

till bergets kind

viskar det hörda

bergets istäcke

smälter

liknar

änglahår

inom dessa frysta stränder

du ser

kristallelds purpurvinge

när de nattysta stiger in

det är

i den stunden

hon sköljer sitt ansikte

i kristalleld

där

spinns

gryningstrådar

av den droppe

hav

lyfter in