Det kittlas lätt, det nervösa
Den irriga pirriga men ack så villiga känslan
Modet som sviktar i mina ord som jag diktar

Kommer det ett leende eller kommer det tårar?
Det irriga pirriga jag sedan vårdar
Det är bara text, inget annat och det måste inte uppskattas
Det är min nervositet, mitt mod som inte uppfattas

För hur stadig min röst än är
Hur stadigt jag än står
Så skakar hela jag medan jag fejkar hur jag mår

Jag har konstant ett leende i halsgropen konstant vattniga ögon
Jag ser inte vad ni tänker
Är alltid rädd för vad som händer om jag min gard sänker