hade drömmar som ung men allting bara blekna/

i en tunnel så lång jag var fast i en sveda/

kan jag få veta vars är min strand som jag letat/

jag vill ju länka sanningen i framtidens kedja/


trots att rhymzen var feta har jag skamligt förnedrats/

vill åter känna glädjen som då glassbilen ekar/

då solen värmer härligt i en verklighet utan tid och rum/

tänker på ljuset i andra sidan av tunneln och skriver en stund/


då mörkret slukar och jag tvivlar på sömn kan jag bli räddad av pennan/

håller ut när tunneln är lång för min familj och vänner är äkta/

nu nalkas det vår och den känslan kallas för mod/

då vi har fått nog av befallande ord och Babylons mord/


blir varm och andas in sol som förvandlar vår jord/

till allt som bestod nu kan jag få ro/

på andra sidan tunneln lämnar allt mitt mörker/

älskar starkt möten av kärlek, kämpar starkt till döden/



ref:
och efter jag tog mej genom tunneln utan tid och rum/

där jag ej längre är slukad och tvivlar på sömn/

så putsar jag noga evighetens ruta så värmen mej når/

en konstnärs bästa vän är den som färger förstår/