Jag vara bara fyra
när du gav dig av
filten i min hand
livets tunga nav
jag såg dig i fönstret
polisbilens blå sken
du vinkade genant
och mamma var sen

Tiden läker sår
så trodde väl jag
men inget förändras
fortfarande svag
jag var bara sju
mamma kom och gick
ölburkar på bordet
godispåsen jag fick

Mamma på sjukhus
och du på soffan blå
vitt pulver på bordet
jag ville inte förstå
skolan var räddningen
jag var fjorton år
kvinnor i sovrummet
någon skriker och slår

Du är min pappa
och jag är väldigt skör
inga känslor visas
när min mamma dör
gråt i mina ögon
som blivit tjugotre
du gick din väg
jag fick dig sällan se

Jag var tjugoåtta
en flicka i min hand
min älskade dotter
leken där i sand
du har ett barn, barn
jag hoppas du förstår
tänk efter riktigt noga
för tiden den går

(Copyright © ULJO)