Prästen
sa i allvarlig ton,
förresten
bygger ni bon
med varandra
ska ni väl vandra
styrkta i banden
med ringen på handen.
Så
ville vi två
gå,
för endråktens skull
med ringar av gull.
Kyrktornets klocka
kunde då locka.
Kyrkan var full
för vår skull
och prästen hon bad.
Festen blev glad,
ett glädjefyllt kliv
in i vårt liv.


*
Dikten uppläst



-Poesi är tät-