Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att (aldrig) låta någon innanför kroppen


inuti kan ingen höra hur orden slår sönder
det nävarna missade utanpå

och jag har sjunkit in i skelettet, önskat mig en plats att värja mig i, genom flykten, där barnens rädslor blivit till verklighet när oron tömt deras skratt till gråt

det finns ingen förlåtelse

drömmarna blev till gravstenar i katakomber jag länge trodde var mina, och jag krossades av spegelsalarnas förvrängda självbild och lät mig omskrivas till smuts långt under pestkyrkogårdarnas namnlösa massgravar tills hjärtat slutligen exploderade och tvingade huden ömsa från skinn till stål för att skyffla mig ur graven till ett hem att växa i




Fri vers av Johanna L.
Läst 366 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2018-04-01 13:34



Bookmark and Share


  Poetflickan
wow du skriver helt magiskt. <3
2018-08-11

  Solstrale/ Eva Åberg VIP
Mustigt strakt och doftrikt!
2018-04-24

  Melona
Din poesi doftar svart mullrik jord och det som växer där - det går aldrig att värja sig. Du är brutalt enkel och genial. Du bara gör. Berättar. Jag dör och föds i din poesi. Tack som fan! Jag har saknat dig!
2018-04-15

  Ingmar Hård VIP
Här blir man nästan knäckt av en oerhörd närvaro.
2018-04-05

  Viksten VIP
Starkt och berörande
2018-04-05

  Mona Nordkvist
Stor styrka i dom sista raderna.
2018-04-04

  Stisse
Starkt och berörande. Inledningen är sanslöst bra. Det är så sant.
2018-04-04

  WyS VIP
Stark skrivning....
2018-04-04

  Ulf D VIP
Oj, kraftfullt! Bra med avsaknaden av punkter. Håller med, snyggt.
2018-04-02

  kerstin skriver VIP
ja, fan. det finns ingen förlåtelse. och i ömsandet finns hopp om lindring. så snyggt och starkt!
2018-04-02

  Ardo Wejka VIP
Kraftfullt, mycket kraftfullt!
2018-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Johanna L.
Johanna L.