Du, Sorgebarn

inte mitt

blev ändå mitt

när Mamma Fågelunge dog

min yngste bror

uppväxt med hot

och slag med ord

känslig blev du

för hela långa livet

gick på törnbeströdd stig

droger och sprit

blev dina vänner

den falska trösten

men bilden av dig

som ömsint barn

lyser klar i minnet

hur varsamt du

du borstade Mamma

Fågelunges hår

glest och nyutväxt

efter avslutad

cytostatikakur

hur hon njöt av mjuka

barnhänders värme

där hon låg som nyfödd

döende ifrån oss

av otyglade cancerceller

liten som en fågelunge

fallen ur boet

med avklippta vingar

du, mitt Sorgebarn

är äldre nu

vänner lite bleka

stigen lättare att gå

vi håller av varandra

precis som förr

träffas och pratar

om då och nu

minns Mamma Fågelunge