Jag satt ensam ute på terassen och försökte desperat fånga din blick bland alla ögon som iakttog mig. Den stod ingenstans att finna. Jag sjönk in i en bottenlös förtvivlan. Med tiden började det bli obehagligt. Alla dessa ansikten, bleka ansikten. Alla ögon, så mörka. Vad ville dom mig?

Mozart musicerade någonstans där bakom mig i vardagsrummet. Sälla toner svävade ut i trädgården och nådde fram till mina öron. Stråkar. Piano. Cembalo. Mozart som fångade glädjen bara för att sedan få släppa ut den igen. Friheten som är varje människas största strävan, varje fånges absoluta och oöverstigliga ändamål, att vara fri som en fågel.