Flödet gnisslar ihåligt längs vägen
från den gamla staden
med sötaktigt doftande anor
till den tickande bubblan
där väggar faller och slår rot

Människor skulpteras
ur frusen asfalt
av blästrande troll
i bleknande former
på randen till konflikt

De skrämmer mig.
De läcker stendamm.
De rör sig inte i sidled.
De fläker upp djupt skälvande snitt.

Mjuka kinder ler mot mig.
Jag litar inte på dem.
Ibland i ögonvrån
ser jag hur de förstenas.